Att vara döv i en hörande familj
Igår läste jag Joeys blogg, den fick mig att tänka och fundera, läs hennes blogg som handlar om att vara döv i en hörande familj.
http://mrsferm.blogg.se/2011/june/att-vara-dov-i-en-horande-familj.html
Jag har inte släppt den tanken sedan från igår, jag tänker på min uppväxt att vara enda döv i mina familj/släkt. Mina föräldrar fick mig sent i deras ålder, jag är en sladdbarn mina syskon är över 12 år äldre än mig.. Jag vet att jag har upplevat precis samma som de flesta döva med hörande föräldrar. Jag minns hur dålig jag mådde när jag var yngre när det handlar om att besöka släkt och sånt.
Jag blev alltid utanför, visst när jag är liten hade jag flera barn som kan leka med mig men en sak som aldrig funkat är alltid kommunikation.. Min släkt vet inte hur döva funkar, jag skyller inte min familj det är visst normalt med okunskaphet. Men jag skriver här för att hoppas med hörande föräldrar som läser min blogg om en vacker dag får de döva barn - att få en döv barn blir inte misslyckad utan lite kunskap i huvudet är alltid bra att ha att förbättra och ändra på saken.
Jag minns hur ofta jag blev ledsen efter släktfest eftersom jag missar allt vad de pratar om, att jag inte fick titta på tv utan jag måste vara med släkt att umgås och sociala men hallå? jag hör ju ingenting vad de pratar om och inte alla orkar översätter allt åt mig.
Jag vet att det är inte lätt att översätter allt, därför när jag var yngre oftast vill jag inte följa med till någon födelsedagsfest eller vadsomhelst. Jag ville hellre vara med någon som är samma som mig - som kan flytande teckenspråk.
Jag tänkte på min hörande barnsomvän Helena kunde ingenting teckenspråk men jag lärde henne och när vi umgås så är det alltid bara vi två som umgås tillsammans så att vi fokuserad på att kommunicera med varandra. Det är lättare så, än i grupp och enda döv. Det funkar inte alltid, enda döv kommer missa mycket tyvärr.
Jag var rätt frånvaro från mina släkt när jag var yngre, det var jobbig period. Fortfarande idag är jag inte så förtjusit i att vara ensam döv med mina släkt jag skulle helst ha David med mig eller nåt som kan gör mig sällskap som kan flytande teckenspråk.. Jag vill ju också ha lika bekvämt med språket som ni hörande pratar med varandra..
Kom ihåg, mina familj/släkt - BLI INTE LEDSEN att läsa här inlägg, det är inte er fel. Absolut inte. Jag VET att ni älskar mig så mycket men det är inte er fel att jag är döv. Jag är ändå alltid glad att ni försöker prata med mig, jag älskar er otroligt mycket. Jag tvingar aldrig er att ni måste kunna flytande teckenspråk ni kan lite är bättre än ingenting.
Som jag läste Joeys blogg om någon hörande som lyssnar på mig när jag tecknar och någon annan person börjar pratar så abryter och börjar lyssna på andra som pratar. Det är värst jag vet, när jag sitter där och kämpar att teckna att hörande som inte kan mycket teckenspråk och blir avbrytet utan någon bra skäl. Det är inte roligt..
Jag vet att jag är inte ensam som känner så här som jag skriver i min blogg... Det finns många döva/hörselskadad känner samma sak som mig.
Jag är ändå väldigt tacksam att mina föräldrar kämpade att lära sig teckenspråk för min skull, det är inte lätt eftersom de var över 40 år gammal när jag föddes då är det lite svårt för dem att lära men mina föräldrar kan teckenspråk men inte flytande men huvudsaken att jag förstår dem. Jag är mycket tacksam för det, det finns tyvärr MÅNGA föräldrar som inte ens kan teckenspråk och har döva barn. Det är mycket tråkig, det är barn som drabbas..
Jag säger det igen till mina släkt/familj, kom ihåg att inte tycka synd om mig och inte bli ledsen. Jag skyller inte på er. Jag skriver här för att hoppas att hjälpa andra okunskap människor att dela med min egen erfarenhet. :)
Tips till er : Skaffa teckenspråk tolk till fester, släktträffar vadsomhelst så den teckenspråkig person kan ha sin tolk bredvid och pratar med alla folk. Det är ju gratis att skaffa tolk till de teckenspråkiga personer!
Kram till er övriga läsare :)
Det är bra att du och din kompis Joey för information och era erfarenhet till dom andra som inte har upplevt som ni gjort. Jag själv har upplevt också vissa tråkiga delen som med att ha gäster eller inbjudna hos andra.
Får hoppas någon som inte har upplevt och får läsa det här och tänka om hur det känns. Det kan vara tvärtom. Döva föräldrar med hörande barn. Nästan likadant. Men ju fler som upplever desto bättre kunskap blir det.
Ja vet hur det är..Blev så himla glad när Jade kom, men det var dock sent, varit själv i 14 år. Tycker inte om släktträff osv...
Usch jag började nästan grina när jag läste.. Jag fattar exakt hur du menar, jag har sett mamma sitta exakt sådär varje gång vi är hos mammas släkt.. Ingen av dom kan flytande teckenspråk å det är SÅÅ många gånger jag kollat på mamma och t ex mormor sitta å prata och jag verkligen ser att dom missförstår varandra utan att ens förstå det själva... Så otroligt tråkigt..
Men jag kan nog säga också att jag tyvärr inte sitter och tolkar eller pratar med mamma så mycket vid dom här träffarna just för henne träffar jag ofta men inte släkten.. + att jag tycker det är mycket lättare och roligare att prata med mamma själv när inga andra är med..
Jag tycker det är jätte fel att ingen i mammas släkt kan bra teckenspråk eftersom dom var inte gamla när mamma föddes.. men på den tiden så skulle man ju inte prata teckenspråk så då måste det ju ha varit svårare + att mamma inte bodde hemma så mycke.. men ändå mamma är över 50 å dom kan inte prata med varandra bra.. det är väldigt dåligt.. När mamma varit här å träffat Edvins familj så har jag tolkat eftersom dom kan ju inget alls..
Om vi skulle få barn som var döva så skulle jag kräva att Edvins familj lärde sig teckenspråk.. Och om dom blir hörande såkommer jag lära mina barn teckenspråk så dom kan prata med mina föräldrar..
oj va långt det blev. :P
Kraam
Bra känslomässigt skrivet!
Stå på dig!
Kram
Jag vet att det ej har varit lätt för dig gumman. Det finns inegn i din familj som kommer bli ledsna. Jag kommer ihåg när vi var små och jag fick tolka, jag vet att det var jobbigt för dig. Jag kommer ihåg när jag blev tvungen att tolka din mormors begravning eftersom ingen annan kunde. Jag är så glad att du lärde mig teckenspråk och visade mig din/dövas kultur. Älskar dig
det är sorgligt och jag hade min syster julia som är bara 15 månader yngre än mig men ändå valde jag göra slut med hela släkten som 11-åring, mamma o storasyster kunde åka själv tyckte jag. Och det är det bästa beslutet nånsin, varför ska jag umgås med folk som inte pratar med mig? Jag väljer kompisar och det gäller också familjen. Nu umgås jag med bara folk som kan mitt språk, det är bara inom familjen som kan det. Jag skiter i blodsband bla bla. Men folk gör som de själva vill:)
jag instämmer med dig, så är de för mig trots jag är hörselskadad, hänger inte alltid med. man känner sig lätt ledsen för att man inte ORKAR säga om meningen ibland. Men ja jag säger HEJA!!! - tycker de va grymt bra skrivet av er båda. KRAAAM
Oj, man tackar för lite reklam ;D
Ja, det är ej så lätt när man är hörande och ej förstår hur det känns för oss döva. Vi måste bli starkare och säga ifrån hårdare.
Vi skall ej behöva bli särbehandlade.
Jag kan, redan nu, säga att jag kommer aldrig någonsin utesluta Zackarias. Jag kommer alltid att försöka ha tålamod och teckna långsamt när han frågar vad vi pratar om. :)
Eller använda min fantasi-röst och hålla tummarna att han förstår. :D
bra sagt! håller med vad du skrev..jobbigt..
Ja det är så jobbigt att komma till släktningar och de hörande familjer. Ni kan läsa om min blogg : släkten är värst!
